Vi skulle fira Rebecka som fyller 30.

Men ändå helt ok.

Promenad med barnen i pulka i fina vädret, städat, frostat av frys mm.

Jo dagen har rullat på helt enkelt!

Tack för igår brudar, sjukt kul.  

Snart igen???😃

Hemma med kidsen hela förmiddagen innan d ikväll blir helkväll med brudarna, relax å utgång 😃

Vi har hunnit tagit en lugn morgon, åkt pulka, grillat korv ute och nu är d lördagsgodis intag innan vi slänger oss alla 3 i ett varmt bad!

Jag har 3 månaders vinterpäls att ta bort om jag ska kunna visa mig i bikini 😝

Detta var ju evigheter sen och jag lovar inget storslam denna gången heller. Men lite kanske jag kan hålla igång detta, för mammas skull☺️

Det kom över mig en känsla att jag hemskt gärna ville skriva lite, å vart är det bättre å skriva än här?!

Det va nämligen så att jag återigen hamna framför något liten förlossningsklipp på fb, där dom får krysta, ha värkar, få upp barnet på bröstet och bara känna den där känslan av att vara äckligt lycklig..

Jag vet att jag har skrivit många gånger hur jobbigt jag tycker d e, den känslan av att aldrig någonsin så uppleva detta.. Men jag kan inte förstå att det gång på gång rör mig så hårt..:/ jag får en olustig känsla i magen, ont i bröstet och blir fortfarande ledsen till en tår i ögat när jag ser sådant.

Släpper d aldrig? 

Jag har ju inget val, jag får aldrig göra det där..

Jag fick sova å träffa mina barn som helt plötsligt var där, några timmar senare, 2 (!!) ggr..

Det är en jobbig känsla.. Det tär på mig varje gång. Jag får det där ont i magen och ont i bröstet så fort jag hör nån som är gravid nästan.. 

Det enda jag får upp i tankarna är en jobbig känsla, samtidigt som jag blir fantastiskt glad för nära å kära med detta besked så gör d ont i mig..

Varför får inte jag? 

Varför fick inte jag?

Jag som längtade så!! Ge dessa jävla problem till folk som inte vill föda istället å ge mig en kropp som kan.....

Min mamma sa nått klokt en dag här när vi prata om detta.

Det är ju såna som jag som "dog i barnsäng" förr i tiden.. När det helt enkelt inte gick, kroppen sa nej..

Ja det låter ju inte så peppande, men d va d! Tack för sjukvården som finns. Hade jag levt för 100 år sen hade antagligen varken jag eller mina barn funnits. För min kropp funkar inte så, tyvärr!

Jag är stark, jag är alltid stark!

Men just i denna fråga är jag löjligt svag!