Nytt försök..

Ja men hej hej!
Detta var ju evigheter sen och jag lovar inget storslam denna gången heller. Men lite kanske jag kan hålla igång detta, för mammas skull☺️

Det kom över mig en känsla att jag hemskt gärna ville skriva lite, å vart är det bättre å skriva än här?!

Det va nämligen så att jag återigen hamna framför något liten förlossningsklipp på fb, där dom får krysta, ha värkar, få upp barnet på bröstet och bara känna den där känslan av att vara äckligt lycklig..
Jag vet att jag har skrivit många gånger hur jobbigt jag tycker d e, den känslan av att aldrig någonsin så uppleva detta.. Men jag kan inte förstå att det gång på gång rör mig så hårt..:/ jag får en olustig känsla i magen, ont i bröstet och blir fortfarande ledsen till en tår i ögat när jag ser sådant.
Släpper d aldrig? 
Jag har ju inget val, jag får aldrig göra det där..
Jag fick sova å träffa mina barn som helt plötsligt var där, några timmar senare, 2 (!!) ggr..
Det är en jobbig känsla.. Det tär på mig varje gång. Jag får det där ont i magen och ont i bröstet så fort jag hör nån som är gravid nästan.. 
Det enda jag får upp i tankarna är en jobbig känsla, samtidigt som jag blir fantastiskt glad för nära å kära med detta besked så gör d ont i mig..
Varför får inte jag? 
Varför fick inte jag?
Jag som längtade så!! Ge dessa jävla problem till folk som inte vill föda istället å ge mig en kropp som kan.....
Min mamma sa nått klokt en dag här när vi prata om detta.
Det är ju såna som jag som "dog i barnsäng" förr i tiden.. När det helt enkelt inte gick, kroppen sa nej..
Ja det låter ju inte så peppande, men d va d! Tack för sjukvården som finns. Hade jag levt för 100 år sen hade antagligen varken jag eller mina barn funnits. För min kropp funkar inte så, tyvärr!

Jag är stark, jag är alltid stark!
Men just i denna fråga är jag löjligt svag!

KOMMENTARER


Emma

Du är fantastisk som delar med dig av dina tankar. Jag skickar tusen kramar min tös <3 man behöver inte alltid vara stark. Älskar dig <3

2015-03-01 // 09:43:12

KRAM! Vet inte vad jag ska skriva, men du är grym som klarat av två snitt! Det är inte bara att vara snittad och samtidigt mamma till en liten. Du ska aldrig känna att du inte räcker till "bara för att du inte fött vaginalt" Finns inget jag kan säga för att få bort dina tankar men om jag säger att jag är tacksam och uppskattar att jag fått föda vaginalt två gånger med lyckliga slut, att jag inte tar det för givet och att jag absolut inte känner mig förmer än andra.. kanske det hjälper lite? Jag vet inte! Detta är ju baksidan av nätet, att man får se så mycket om saker man inte vill se. Jag hade jättesvårt och blev superprovocerad när folk blev gravida och jag bara längtade och längtade efter ett syskon till E men min Daniel var inte sugen. Låter som en fis i rymden men det var jobbigt! Mycket svammel här nu men kikade in på din blogg och jag hoppas du någon gång kan släppa förlossningstankarna. Gud vad svårt att formulera sig i skrift men jag hoppas du tolkar min kommentar på rätt sätt. kram på dig igen! hoppas det (förutom detta) är bra med dig :)

2015-03-19 // 16:10:12
Namn :
Kom ihåg

Kontakt/hemlis : (bara jag som ser)


URL/bloggadress :


Vad har du på hjärtat? :