Att vara mamma är verkligen något speciellt och man upplever många speciella känlsor, snabba pendlande känslor.

Oftast just nu är det jobbiga nätter och jag är oftast inte utan barn på hela dagarna.

varje eftermiddag gör sig både ryggvärk och huvudvärk påmind och de sista timmarna varje kväll är ofta en ganska slitsam tid för psyket.

Matte är ju inte svårsövd som vanligt, men min lilla kicka, hon vill ju oftast inte sova.

Så när man försöker å försöker gång på gång och försöker planera in sovtider men ingenting funkar, ja då vill man bara ge upp.

Man lyckas gång på gång att lägga ner henne men efter bara några minuter så låter hon igen och man tänker tankar man inte vill tänka.

"Låt mig va ifred, jag orkar inte mer idag, jobbiga unge, jag vill inte vara mamma mer, ge mig ett break..

åååååååååååååååååå"

Ungefär så.

Man tar upp henne lägger henne i knät och hon drar av jordens leende å jobbar fram ett litet skratt, ja då vill jag vara mamma igen:)