Ja natten var som ni förstår inte den bästa. Vilket resulterar i att morgonen också blir dålig oftast.

Lillan är ju inte färdigsoven alls eftersom hon somna så sent men jag måste ju dra upp henne å ta med till dagis.

Det va skillnad när man hade en, man kunde ligga kvar å sova om man haft en dålig natt.

Tog vagnen till dagis iaf och Lovisa skrek i stort sätt hela vägen. Fick stanna på dagis å amma henne så hon somna. När jag går står Matte i fönstret å skakar på huvudet å gråter.

Då hugger det i hjärtat. Man vill inget hellre än å vända å ta med han hem igen.

Så känslan jag haft hela natten och morgonen om att det ska bli skönt när han är på dagis har ju ändrat sig till att jag bara längtar efter å hämta honom så jag får krama på han å berätta hur mkt jag älskar han.

Men det är väl precis såhär det är att ha småbarn, en känslomässig bergochdalbana.

Ibland är det hemskt jobbigt. Men det går över väldigt fort och det är alltid dom positiva känslorna som vinner i slutändan...

Och jag hade ju inte förväntat mig nått annat när jag skaffade nr 2 heller.

Dubbelt så jobbigt, men framförallt, dubbelt så mkt kärlek!!