Å nej, min önskan om sömn gick inte i uppfyllelse idag heller, tvärtom!

Efter bara en halvtimme igår så vakna han och det tog oss 2 timmar att få han å somna igen.

Det var den egentiden d.

Sen sov han en stund, men från 23 va jag där med jämna mellanrum med max 30 min mellan ggr.

kl 02 ville han visst inte mer. Utan han gnällde, gallsprek å allt hemskt en unge kan göra på natten som ni kan tänka er i drygt 2 timmar. Ingenting va bra och tillslut kände jag en sån uppgivenhet och orklöshet bara en mamma kan göra mitt i natten att jag gick emot mina principer och allt va jag tycker och lät han ligga där å skrika.

kanske gick 10 min å d sluta inte å jag klarade inte mer så gick in till han. han låg och skrek och bara stirra på dörren stackarn.

Efter att verkligen ha prövat allt så lyckades jag strax efter 04, puh!

stackars fredrik va också vaken (skriken gick liksom inte undvika) och nu är han och jobbar.. Han måste va trött.

Mathias är uppenbarligen inte trött utan kör omkring här i sin stol..hmm

När man sitter där på natten alltså,, känslan går inte att förklara. Man vill så gärna bara sova och få hjälp men ändå så går det så "lätt" på nått sätt.

Idag kommer iaf Mathias farmor hit och fördriver lite tid med oss. Så jag får packa ifred iaf.

Sen åker familjen till örebro så fort Fredrik slutat!