Och det är jättesvårt att inte tänka på det då man hela tiden får förhoppningar när sammandragningar eller förvärkar sätter igång.

Men min kloka vän Carro skrev ett peppande inlägg måste jag säga. Hon som är över 11 dagar nu måste ha det tuffare än mig men skrev i sin blogg nu att försöka strunta i det, tänka på något annat, göra nått vettigt av dagarna som är kvar istället för att bara sitta av dom, för det blir segt. Inte tänka på det onda eller att det KAN KANSKE komma snart. Man märker ju när det sätter igång och jag vet ju att jag e redo för detta nu så mkt jag kan bli.

Så man försöker. Men vad finns det och göra är då frågan? hmm... Jobbar fortfarande på d. ; )

4 dagar över är egentligen ingenting, men när man har väntat 9 månader innan så känns d som väldigt lång tid.

Jag skulle lika gärna kunna sitta här med en bebis nu, hemma från bb.

Började iaf den här dagen med att ta med mig Carro coh Tommy för frukost på donken. Vaknade imorse och kände att jag kunde inte bara gå ner för trappan och sätta mig i soffan.

Massa gott till frukost alltså å sen en sväng iväg å köpte födelsedagspresent till bror min som fyller år på fredag. Nu lever fortfarande möjligheten att han får dela födelsedag med min bebis:)

Så nu har jag alltså dödat ett par timmar av denna dag. Lina kommer förbi på lite besök sen me, ska bli trevligt!