Ja efter knatten somnat kände jag mig lite låg å gnällig. Ni vet sådär när ingenting känns bra å man vet inte varför. Så jag ställde mig å baka, det brukar få mig å må bra:)
Så jag gjorde en omgång kladdkakemuffins.
När dessa stod i ugnen så fick jag mess från Hanna som ville ta en kvällspromenix, och absolut, lite sol och frisk luft har ju aldrig skadat:)
tog cykeln till henne å traska därifrån. Sen när vi kom tillbaka var min cykelnyckel borta. Allvarligt?
Så vi tog bilen å åkte sjukt sakta för å leta, men hitta den självklart inte. Å eftersom min andra nyckel redan för förlorad så står nu min låsta cykel där den står.
KlantCharlotte!!
Får väl gå en sväng imorrn å leta igen!
En svart nyckel på grusväg, jo känns ju lätt!
Det var i varje fall skönt med en promenad med gott sällskap!
Nu är jag hemma iaf igen å hamna i soffan framför älskade DHW med mjölk å muffins!:)
Nyckeln är som bortglömd, just nu iaf!